.

Sitter i sängen under täcket och känner mig helt tom. Henrik åkte till jobbet för en stund sedan. Jag satte mig och grät på köksgolvet, det var lite kallt om låren så jag förflyttade mig hit istället. Jag fattar inte hur han klarar av att bli lämnad vid tåget varje gång jag drar upp till Sthlm. De tre gånger jag behövt säga hejdå för att han ska iväg först har varit helt vidriga.

Sitter och funderar på vad jag ska göra med mina sista timmar i frihet.

1. Antingen rycker jag upp mig och går och gymmar (minst roliga alternativet som jag skriver med bara för att verka bätte än vad jag är).
2. Eller så duschar jag, klär på mig ordentliga kläder (morgonrock är inte okej) och älgar ner till Espresso House och köper en klassiker och sätter i mig. Har ju faktiskt inte ätit frukost eller ens fått i mig dagens första kaffe :(
3. Jag ålar mig ner till liggande position och försöker somna om. Kan vara bra att bunkra upp lite sovtimmar inför äventyret...

Valet är egentligen solklart, varför velar jag ens??

Snön vräker ner utanför fönstret. Det får mig att tänka på hemma. Hemma som i Gesebol-hemma. Undra vad familjen gör nu? Oavsett vad så saknar jag er, allihopa. 50-nånting dagar kvar till Sälen.

Om tre veckor är det jobbiga över. Då ska jag aldrig mer vara borta så länge från den jag älskar.