.

Jag har just avslutat mitt livs resa. Från och med idag är jag att betrakta som odödlig, untouchable, invincible och i allmänhet bara väldigt skitbra.

Mitt livs story inleddes i fredags morse. Klockan 08.00 stod hela min pluton uppställda med både spänning och nervositet i kroppen. Packningen minutiöst genomgången för att inte glömma något, eller för den delen råka ha med något överflödigt skit som ger extravikt att bära runt på.

Allra först fick vi gå ut och ställa upp på en gigantisk asfaltsplan. Där fick alla ta av sig ner till kalsonger och sen började visitationen av kläder, fickor samt packningen. Detta för att säkerställa att ingen hade med sig mat, snus eller i övrigt något som inte stod på packlistan. Utomhus var det ca 7 grader och alla frös i princip röven av sig. Bra start på helgen:) I kronologisk ordning gjorde vi följande:

• 3 timmars cirkelträning. Löpning varvat med upphopp, knäböj, jägarvila, situps, armhävningar, rygglyft.
• Individuellt säkerhetsprov på skjutbanan. Inget matintag so far.
• Repellering. Vi fick fira ner oss från ett 10 meter högt torn som svajade, jag höll på att svimma.
• Marsch till första skjutbanan, 15.30-23.30, folk började bli hungriga, nedkylda men ändå fortfarande vid gott mod.
• Nattskjutning runt 00.30, jag mådde fruktansvärt illa, kände mig spyfärdig, skakade av köld samt var riktigt nere i hungerträsket och krälade.
• Vidare marsch till nästa mål, vi var där runt 02.00. En inomhusskjutbana, tempererad till ca 7-8 grader på sin höjd, där vi fick sätta oss på våra liggunderlag och skriva en uppsats om våra tankar, mål och farhågor med jobet som militärpolis. Man var tvungen att skriva en bokstav i varje ruta och minst 4 sidor sammanlagt. Precis när alla satte pennan mot pappret för att börja skriva satte kapten på en cd-spelare och vinjetten till Bolibompa började spelas på repeat. Fram till 05.00 hörda vi Bolibompalåten kanske 500 ggr. Jättekul. Även helgens första matintag av två. Vi fick 6 mariekex var, godaste mariekexen jag någonsin ätit.
• 05.00-05.30 inföll helgens enda sömn. Alltså sammanlagt 30 minunter på 3 dygn. Sköna 30 minuter.
• Efter det, avmarsch till stridshinderbanan där vi spenderade lördagmorgon. Helgens andra och sista matintag, en halv grönpåse. Jag fick kycklinggryta med couscous, SJUKT gott!
• Marsch ut i skogen för att bygga en förläggning med vindskydd, eldstad osv. När vi var klara efter att ha kämpat i 5 timmar fick vi order om att riva ner allt och marschera vidare.
• Ut till Mälaren bar det i ösregn och blåst. Vi fick strippa ner till kalsonger och flytväst, sedan hoppa utför en klippa på typ 6 meters höjd ner i vattnet som var totalt svinkallt. Sedan skulle vi simma fram till en flotte där befälet satt och anhålla om att få simma vidare och kliva upp ur vattnet. Efter det, upp och lufttorka i regnet.
• Marsch till skjutbanan, ösregn och allmänt sviktande humör på alla i gruppen. Framme ca 21.00.
• Byggde förläggning och hade vakttjänst fram tills ca 03.00. Frös som vanligt men kände inte av hungern så mycket. Inga skavsår:)
• In på inomhusskjutbanan igen, denna natt fick vi skriva 2005 års högskoleprov. Givetvis med Bolibompalåten på full volym i fyra timmar. Somnade konstant under tiden man satt och läste. 05:00 släckte befälen lampan och sa att vi skulle njuta av den följande vilan. Alla blev överlyckliga att vi äntligen skulle få sova lite. 30 sekunder senare satte dom på bolibompalåten igen och vi skulle vara påklädda och ihoppackade på 15 minuter.
• Marschade vidare ut i skogen för att göra en slags tipspromenad i marschformat. Höll på med den fram till ca 13.00 då vi gick tillbaka in på kasernområdet.
• Vi fick besked om att baskerprovet var slut, alla började gråta av lycka och grattade varandra. Fick ut våran basker och fick stuka den.
• 10 minuter senare skrek kapten ut en ny order om att testet inte alls var slut. Alla gruppchefer fick ut en ny karta och en ny tid, vi skulle marscha typ 3 mil fram till en båt och sedan paddla 3 km över till en ö. Dessutom sa kapten att vi skulle hålla på fram tills torsdag, att han hade ringt hem till våra anhöriga och sagt att våran permission var indragen. Så dåligt som jag mådde just i det ögonblicket har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Att efter 3 dygn i princip utan mat och sömn, med konstant marschande få ett sådant besked var knäckande. Jag funderade på att avbryta och skita i allt.
• Innan vi masrchade iväg skulle vi dock gå till en byggnad inom området och få vidare information, så vi tog packningen och begav oss dit för att i princip ge upp. När vi kommer fram och ställer upp så komemr ryttmästaren fram och inleder baskerceremonin, håller ett jättefint tal och säger till sist "Basker på". Först då inser alla att kaptens sista order bara varit det värsta skämtet man någonsin blivit utsatt för och att vi faktiskt klarat av skiten med livet i behåll.

Då grät jag för första gången under hela helgen. Alla grät. Någon tog fram en segercigarr. Sedan väntade baskermiddag med befälen. Där satt vi, trötta, sletna, med ett automatvapen i handen och åt rostbiff och potatissallad. Fick även varsin kexchoklad, cola och banan. Gud va ont i magen man hade efter att inte ha ätit på tre dar sen bara sätta i sg allt det där på en gång. Men gott var det!

Nu väntar hela 6 dagars ledighet, varav jag ska jobba tre. Ska även hinna med en myskväll med Johanna och lillsyrrorna, träffa Mikael, träna, äta, sova, åka ut till tomten. Dessutom har jag bjudit in mig och Henke till mamma&pappa på fredagkväll.

Kroppen är skit, men mentalt mår jag riktigt jäkla bra nu.