.

Glömde berätta den sensationella nyheten från igår; jag fick näsblod för första gången i mitt liv! Johanna, du borde vara stolt, kommer du ihåg alla skräckhistorier du drog för mig när vi var små för att jag aldrig hade näsblod som du? I alla fall, det var en vidrig upplevelse. Rann ner i halsen och äcklade sig. Dessutom satt jag i kuren, var tvungen att ringa på Guerra så han fick lösa av mig.

Idag var det texmexgratäng till middag, SFAB börjar tagga till nu alltså!
Dessutom hade som semlor i markan, jag försökte desperat dämpa suget med en fetingkaffe, det gick ganska bra..

Det är sjukt hur mentalt man, mot sin vilja, blir påverkad i sitt sätt att prioritera i livet när omgivningen förändras. Jag borde verkligen försöka hålla lite hårdare i kappan när det blåser omkring mig.

Idag, govänner är det 150 dagar kvar av mitt lumpenliv. Det, om något, är värt att firas! Så, feel free därhemma att äta tårta ikväll..