.

Var på dop idag, hur fint som helst. Mina mammaceller mådde jättebra och blev sugna som bara den...

Tog en sväng förbi Gesebol och familjen innan jag åkte tillbaka till Göteborg. Väl framme blev jag hur låg som helst, kändes som jag smashade in i en vägg av depressionspartiklar. Dom bara omslöt mig och lindade in mig i allmän mental förvirran. Jag har definierat det som hjälplöshet. Den enda känslan som på riktigt kan knäcka mig. Just nu sitter jag på tåget. Alla större händelser och projekt både kort- och långsiktigt känns hopplösa. Jag och mitt bästa räcker inte till och det suger att inte kunna göra någonting åt det.

Plus att jag mår illa och åker baklänges på tåget. Bara tre timmar kvar.

Annars har det varit en fin helg. Memmis var och hälsade på igår, kul hade vi. Låg under en filt i soffan och skrattade. Vi skulle kollat på film, jag somnade och Emelie fattade inte handlingen, endast min sugarpie som satt fastnaglad till slutet.

Till råga på allt väljer shuffle enbart grådassiga gråtlåtar idag. Shit vad uppgiven jag är. Hoppas morgondagen blir bättre.